Försvarsmaktshund?

Idag hade vi en fodervärdskonsulent som kom och pratade på skolan. Han pratade om försvarsmaktens fodervärdshundar och lite hur det funkar med hur fodervärdarna väljs ut, och vad som krävs och en massa andra intressanta saker.

Det absolut viktigaste var att hunden ska få det bra. Fodervärden betalar inga veterinäbesök (så länge man inte vållat olyckan själv genom att vara vårdslös) man betalar heller inte fodret för hunden (man får heller inte själv välja vilket foder man vill ha) Det enda man betalar är de kurser man själv väljer att man vill gå. Man får dessutom betalt lite varje månad för att ha hunden, så man har råd med nån kurs nångång, och lite godis och annat smått och gott.
När man får hem hunden får man med en liten låda till den, där finns en bädd, en klotång, lite mat och sånt man absolut behöver till hunden. Fodret får man sen ringa och beställa, så kommer det till närmsta utlämningsställe.
Sen har man hunden förhoppningsvis tills den fyllt 18 månader och ska in och genomföra tester för att se om det är en lämplig hund för försvarsmakten. Är den det så stannar den där, och jag har inte längre någon del i hundens liv. Är det itne en lämlig hund och tex polisen eller tull inte heller anser att den är lämplig för dom, så får man köpa ut hunden för en relativt billig peng.
Försvarsmakten kommer inte plocka in någon hund från någon så länge fodervärden sköter sin del av avtalet.
Fodervärdens del handlar egentligen om att sköta hunden på ett bra sätt, ställa upp på de valpträffar som anordnas och frakta hunden till och från veterinären när det behövs. Man ska också lära hunden att bli hanterad.

Det är bara positivt om man väljer att träna hunden i något speciellt, och att gå på kurser uppmuntras (men fodervärden får betala det själv). Det enda som absolut inte är önskvärt är att träna viltspår med hunden, eftersom försvarsmakten inte vill ha hundar som drar efter vilt.

Det hade kännats bra att ta sej an en sån här hund, samtidigt vet jag inte om jag själv skulle vilja göra det eftersom man fäster sej väldigt snabbt, och när hunden fyller 18 månader kanske jag aldrig mer får se den. På något sätt så måste man ju hoppas att hunden klarar provet, så den får arbeta som den var tänkt att göra när den föddes, samtidigt skulle jag nog inte kunna låta bli att hoppas att hunden inte klarar testet så jag får ta med den hem igen!

Vad tror du? Skulle du kunna tänka dej att ta en försvarmakts hund?