servicehund

Idag har jag fått träffa en hund som betyder så otroligt mycket för sin familj. Jag känner att jag bara måste berätta lite om dem =)

I den här familjen finns det en mamma och en pappa (som i de flesta familjer) det finns även några barn. Ett av barnen utvecklade epilepsi och en utvecklingsstörning i femårsåldern (som följder av annat). Pojken krampade hur mycket som helst, och att familjen inte bröt ihop totalt förstår jag inte =/
När pojken var ca 11 år deltog de i ett projekt, där de skulle utbilda en servicehund. Pojkens funktionshinder gjorde att han inte klarade av att träna hunden själv, som tanken var. Föreningen som höll i projektet godkände dock att familjen tränade hunden åt pojken. Vanligtvis så är det den som hunden ska hjälpa som ska träna hunden själv.

Eftersom jag inte gör historien om denna familj rättvisa med min text, så länkar jag istället till ett inslag i Efter tio där de var med.

Jag hoppas verkligen fler inser vad hundar kan göra för människor med olika behov, och att folk med service-/ signalhundar faktiskt visar att de finns, och framförallt att dessa hundar är behövda!