Efter att Elton pipit väldigt mycket när han försökt sätta sig ner, och dessutom inte varit samma hund som han brukar när vi kommit in genom ytterdörren ringde jag veterinären. Jag ringde den enda jag visste som inte tar en massa hundralappar bara för rådgivning under helgen. Distriktsveterinärerna i Kalix blev det.
Han jag pratade med tyckte det lät som att han hade något som kanske fastnat i tassen, och därför kan jag avvakta. Rastningar under kontrollerade former ordinerades (alltså koppel). Och som vanligt ska jag höra av mig om han blir sämre.
Suck.
Visserligen är det ju skönt att det inte låter som det är så mycket att bry sig om, men jag avskyr det där att bara gå hemma och sen höra av mig om hunden blir sämre...
JAG VILL INTE ATT HAN BLIR SÄMRE!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
reklam raderas!