Det är väl ungefär såhär jag anser att en bra relation bör se ut.
Tryggheten i botten, något stabilt att stå på. Sedan en stor del samrbete, och en mindre del där husse/matte måse gå in och rent bestämma över hunden.
Att man måste ha en liten del bestämmande tror jag inte man kan komma ifrån.
Vad innebär de olika delarna då?
Trygghet: här sitter alla hundens basala behov, att man ger den mat och vatten, att den har ett hem och en matte eller husse som den känner sej trygg hos.
Samarbete: här ligger allt man gör i samförstånd med hunden. Lek mm.
Bestämmande: här är då, som det låter, alla gånger då man behöver bestämma öer hunde, när hunden kanske inte riktigt vill det som är bäst. Tex att stoppa en hund från att hoppa ut från bilen för att förhindra att den blir överkörd.
De allra flesta problem man kan ha med hunden går att hitta i den här modellen.
Det jag själv märkt på min egen hund är att ju bättre samarbete man får, ju mer tolerant blir hunden över att man ibland bestämmer, samtidigt som jag inte behöver bestämma lika mycket/lika ofta.
Sen hur stor varje del ska vara beror såklart på vilken hund man pratar om, men generellt bör den gröna vara större än den röda. Och den svarta får absolut inte vara liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
reklam raderas!