Ibland gör min hund mej tokig.
Som när jag ska sova tex. För att va ärlig hade det inte gjort mej något om han hade sovit i sängen med mej varenda natt, men jag vet att när vi kommer hem till husse så kommer han inte få det, därför är jag försiktig med det även när vi är i Umeå. Men nu efter jullovet har han fått för sej att hans plats är i sängen (och fråga mej inte varför, han har inte hållit på så här innan lovet, och han har inte fått vara i sängen så mycket att han har anledning att tro att han får komma dit)
Det har nu gått så långt iaf, att jag fått slänga ut honom från sovrummet för att överhuvudtaget kunna sova några timmar varje natt. Eftersom jag för övrigt har problem att sova hela nätter, även när jag är ostörd, så är den lilla sömn jag får väldigt viktig för mej.
Nu har jag istället en hund som går och gnäller och är uppenbart otrygg i att sova i något annat rum på nätterna. På dagarna lägger han sej utan problem i vardagsrummet där hans bädd står. Men på nätterna står han bakom dörren x antal gånger och gnäller och piper och vill in. Släpper jag in honom och låter han sova i bädden i sovrummet blir han ännu gnälligare.
Min första fundering var om det var raketerna som sköts i Luleå som skrämt honom från att sova själv, men då borde han ju vara mer rädd när vi är i Luleå. Där är han hur lugn som helst, det börjar när vi kommer hit igen.
Det har börjat påverka mej väldigt mycket nu, jag är ständigt trött, vilket gör att jag inte orkar lösa mina och Eltons konflikter alls, och jag blir betydligt mer stressad än vad som är nödvändigt i typ alla situationer.
Suck.. Nåja.. Ska försöka lösa det här på nåt sätt... Om inte annat får jag väl liksom sova med öronproppar eller nåt (symptombehandling - javisst, men det kanske leder till att jag sen orkar ta tag i problemet)
måndag 31 januari 2011
kloklippning
Eftersom jag tycker att kloklippning är något av de viktigare saker man gör med sin hund så skriver jag om det idag. Det är dessutom väldigt vanligt att man själv inte gillar att klippa klorna, eller att ens hund inte gillar att få klorna klippta.
Jag och Elton är inga undantag. Jag är inget fan av att klippa klor, och han älskar inte pedikyrstunderna direkt, även om han går med på det.
Texten är hämtad från Veterinärhuset i Värnamo AB. Anledningen att jag tog den texten var att jag tyckte den var bra helt enkelt.
Jag och Elton är inga undantag. Jag är inget fan av att klippa klor, och han älskar inte pedikyrstunderna direkt, även om han går med på det.
Texten är hämtad från Veterinärhuset i Värnamo AB. Anledningen att jag tog den texten var att jag tyckte den var bra helt enkelt.
| Anatomi Hundar är utrustade med klor där människor har naglar. Det finns många likheter mellan dessa kroppsdelar. Ungefär som att vår nagel täcker och skyddar den yttersta delen av våra fingrar och tår så täcker klon, egentligen klokapseln, en del av hundens tå. Hundarnas klor förstärker tårnas motstånd mot slitage men bidrar också i stor utsträckning till att ge hunden ett bra grepp på olika underlag. Hundar och katter kan fälla ner och dra upp sina klor om de fungerar normalt och inte är förvuxna. Klorna växer ut från ett hudveck på den yttre delen av tån. De är gjorda av hornämne som är hårt men ändå lite eftergivligt. Klorna blir mjukare när de tagit upp vätska från omgivningen och hårdare och skörare när de är torra. De är mycket lättare att klippa när de är mjuka. Klor, liksom naglar, växer långsamt. Det tar flera veckor, upp till ett par månader för en klo att växa ut.  Människor har fem fingrar och fem tår men det är inte alltid fallet på våra fyrfota vänner. För det första har de bara tår och långt ifrån alla har fem på varje tass. En del hundar föds med endast fyra tår på någon eller några tassar. Oftast saknas sporrarna bak. Ännu vanligare är att uppfödaren klipper bort sporrarna bak, och ibland även fram, när valpen bara är ett par dygn gammal. Kloklippning Att klippa klorna på sin hund bör man sätta igång med redan någon vecka efter att hundvalpen kommit till sitt nya hem. Det är något som de måste vänjas vid tidigt och tillåta. I början tar man mer symboliskt och försöker att göra det så lite obehagligt som möjligt med mycket beröm och bara kort fasthållning. Klipp bara lite, lite åt gången. Klipper man för långt hamnar man i pulpan och det blöder och gör ont på hunden. Det är inte någon katastrof om man snuddat pulpan men onödigt och bidrar inte till att hunden blir lättare att klippa klorna på framöver. Är du själv rädd för att klippa fel så känner hunden att du är osäker. Situationen blir mer obehaglig för hunden och det är troligt att den försöker fly. Det gäller att vara bestämd och ge hunden ett intryck av att man veta vad man gör. Man får dock aldrig bära sig illa åt mot hunden. Glöm inte sporrarna När man klipper klorna på hunden så är det lätt att glömma bort sporrarna, tårna på tassarnas insidor som motsvarar våra tummar och stortår. Eftersom dessa inte slits är det extra viktigt att hålla koll på att de inte växer sig för långa. Har man glömt att klippa dem så kan klorna i vissa fall orsaka hunden mycket smärta. Det är tyvärr inte så ovanligt att vi på kliniken får in hundar, och ännu oftare katter, vars sporrklor vuxit i en halvcirkel, igenom huden och in i sporrens trampdyna, ibland flera millimeter. Resultatet blir naturligtvis ett djupt sår, och ett svullet och smärtsamt område, ofta infekterat. Detta uppkommer av ren okunskap och oaktsamhet. Känner man som djurägare till att detta kan hända så är det lättare att förhindra, genom att man regelbundet kontrollera klorna, fram för allt sporrarna. Om man inte klarar att klippa klorna själv så finns det hjälp att få, kanske av någon kamrat som kan eller av personal på djurkliniken. Alla djur är inte lätta att hantera när det kommer till kloklippning, men på djurkliniker och djursjukhus är de vana och har hjälpmedel att ta till om det behövs. Hur mycket kan man då klippa på hundens klon? Det finns så klart inget generellt svar på den vanliga frågan. Klipp lite åt gången, titta på ytan som blev när du klippte och lär dig känna igen hur den förändras när man närmar sig pulpan. Är klorna långa från början så ser det ut som ett upp- och nervänt U med lite ”fyllning” i den övre delen. Ju närmare pulpan man kommer desto större del av U-et är fyllt. Strax innan man träffar på pulpan, vilket man ju inte vill, så ser man ofta en liten markering i fyllningen. Denna hinner man upptäcka om man klipper väldigt tunna skivor och tittar på snittytan efter varje klipp. Man lär sig så småningom hur ens hunds klor ser ut och blir duktig på att bedöma om det finns något att klippa. Om man inte sköter kloklippningen, på de hundar där det behövs, så blir klorna långa. Hunden kan då få problem med att gå på ett normalt sätt och tårna kan vridas eller böjas. Det är också mycket lättare för både hundar och katter att fastna med sina klor om de är långa. Hundarna sliter då gärna sönder klokapseln vilket gör ont och blöder. Om inte hela klokapseln slitits bort så får man besöka veterinären och få hjälp med att avlägsna resterna, för att en ny klo därefter skall kunna växa ut på ett normalt sätt. Bättre att förebygga! Ökad kunskap bidrar ofta till minskad osäkerhet. Låt personalen på djursjukhuset eller djurkliniken visa dig, nästa gång du är där, hur man bäst klipper klorna. Träna sedan hemma. Var bestämd, korta pass och mycket beröm kanske till och med en muta eller två? Lycka till! | |
söndag 30 januari 2011
myt eller verklighet?
Hur man har sin hund är olika från person till person. Man kan prata en hel del om ämnet utan att egentligen komma fram till så mycket.
Det är jättesvårt att säga att någon egentligen gör fel, även om människan kanske inte väljer att göra på mitt sätt.
I helgen har jag hört diverse saker, vissa av sakerna ska man väl ta med en nypa salt, då det inte diskuterades riktigt seriöst. Samtidigt som jag absolut tror att vissa människor säkert ser sakerna på precis det sättet.
Det ena handlade om hur man definierar en hund. "Kan man sparka hunden till grannen så är det ingen hund" var uttalandet... "Får man hunden att lyfta från marken med hjälp av en spark är den inte en hund".Det här var väl de uttalanden som diskuterades mest oseriöst. Den som uttalade sig om det från början var itne med utan det var mest, att någon hade hört från nån som hade sagt till nån som trodde att nån hade hört från sin granne typ... Så det där kändes mest som något man slänger ur sej bara för att säga nåt alls.
Det andra var vilken typ av hund man ville ha. Om man vill ha en hund som kommer hem varje kväll eller inte? Är det något man ska behöva svara på? Eller ens fundera över? Jag hoppas verkligen att de som köper en hund vill ha hem den varje kväll, samtidigt som jag ibland kan ha förståelse för att hunden försvunnit och inte är tillbaka när det mörknar. Men det innebär inte att jag har förståelse för de som har hund och ALDRIG får hem hunden innan det är mörkt.
Tränar man sin hund på att komma när man ropar, då kommer hunden komma när man ropar. Det finns faktorer som gör att hunden väljer att inte komma vissa gånger, tex rädslor. Det är sådant man inte alltid kan styra över, och inte heller alltid kan förutse.
Men att jaga med sin hund ena dagen och söka hunden de kommande tre är för mig inget alternativ. Jag ska vara ärlig och säga att jag förstår inte varför man inte lägger lite tid på att fixa en inkallning som funkar, och jaga fyra dagar istället?
Vill man behöva gå i tre timmar för att komma till sin hund när den har hittat nåt att skälla på... För att sedan upptäcka att det hunden skäller på är en ekorre...
Många anser att en jakthund ska inte dresseras, de jagar mycket sämre då. Precis som draghundar, de ska slita och dra i kopplet annars slutar de slita och dra framför släden också.
Själv tror jag att båda dom där sakerna är myter. Hunden vet när den ska slita och dra, och hunden vet när det är ok att skälla på fåglar eller älgar eller va det nu kan vara, precis som hunden vet när den ska gå i koppel och vara tyst.
Att ursäkta sin skälliga hund med att det är en skällande jakthund är inte ok. Det kan vara ok som anledning, men inte som ursäkt. Man kan träna, och hunden vet som sagt skillnad från situation till situation.
Det är jättesvårt att säga att någon egentligen gör fel, även om människan kanske inte väljer att göra på mitt sätt.
I helgen har jag hört diverse saker, vissa av sakerna ska man väl ta med en nypa salt, då det inte diskuterades riktigt seriöst. Samtidigt som jag absolut tror att vissa människor säkert ser sakerna på precis det sättet.
Det ena handlade om hur man definierar en hund. "Kan man sparka hunden till grannen så är det ingen hund" var uttalandet... "Får man hunden att lyfta från marken med hjälp av en spark är den inte en hund".Det här var väl de uttalanden som diskuterades mest oseriöst. Den som uttalade sig om det från början var itne med utan det var mest, att någon hade hört från nån som hade sagt till nån som trodde att nån hade hört från sin granne typ... Så det där kändes mest som något man slänger ur sej bara för att säga nåt alls.
Det andra var vilken typ av hund man ville ha. Om man vill ha en hund som kommer hem varje kväll eller inte? Är det något man ska behöva svara på? Eller ens fundera över? Jag hoppas verkligen att de som köper en hund vill ha hem den varje kväll, samtidigt som jag ibland kan ha förståelse för att hunden försvunnit och inte är tillbaka när det mörknar. Men det innebär inte att jag har förståelse för de som har hund och ALDRIG får hem hunden innan det är mörkt.
Tränar man sin hund på att komma när man ropar, då kommer hunden komma när man ropar. Det finns faktorer som gör att hunden väljer att inte komma vissa gånger, tex rädslor. Det är sådant man inte alltid kan styra över, och inte heller alltid kan förutse.
Men att jaga med sin hund ena dagen och söka hunden de kommande tre är för mig inget alternativ. Jag ska vara ärlig och säga att jag förstår inte varför man inte lägger lite tid på att fixa en inkallning som funkar, och jaga fyra dagar istället?
Vill man behöva gå i tre timmar för att komma till sin hund när den har hittat nåt att skälla på... För att sedan upptäcka att det hunden skäller på är en ekorre...
Många anser att en jakthund ska inte dresseras, de jagar mycket sämre då. Precis som draghundar, de ska slita och dra i kopplet annars slutar de slita och dra framför släden också.
Själv tror jag att båda dom där sakerna är myter. Hunden vet när den ska slita och dra, och hunden vet när det är ok att skälla på fåglar eller älgar eller va det nu kan vara, precis som hunden vet när den ska gå i koppel och vara tyst.
Att ursäkta sin skälliga hund med att det är en skällande jakthund är inte ok. Det kan vara ok som anledning, men inte som ursäkt. Man kan träna, och hunden vet som sagt skillnad från situation till situation.
tisdag 25 januari 2011
Åshamras Miss Storma
Idag fick jag läsa på facebook att Åshamras Miss Storma har vandrat vidare. Det är inte min hund, men nog känns det ändå väldigt tråkigt! Storma är en av de hundar som jag kommer minnas. Hon var.. jag vet inte... hon bara var.
Hon var den som helt enkelt kunde hitta något på bänken, och ta det. Hon gav inte ifrån sig minsta lilla tecken på att hon gjort nåt dumt. Nästan så man började undra över om man verkligen tagit fram korvbiten där eller inte..
Hon var inte den där jätteglada hunden, hade man tur ägnade hon en svansvift när man kom hem. Och det spelade nog ingen större roll vem det var som kom. Nån gång kunde hon väl engagera sig så pass att hon kom till dörren och hälsade, men inte var det ofta det hände.
Hon fick också alltid plats! Var hela soffan fylld med folk och hon tyckte att hon ville dit, så såg hon till att få sin plats där. Hon var inte brydd om hon fick ligga på armstödet, eller om hon fick ligga på någon annan.. Hade hon bestämt att hon skulle få plats där så skulle hon. Så var det bara.
Minns en gång då jag hade somnat. Jag vaknade för att det blev lite jobbigt att andas. Då hade Storma lagt sig på min rygg! Där tyckte hon det var mysigt att ligga tydligen.
Känns som jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om den hunden! Men för att behålla lite minnen bara för mig själv så slutar jag här... De som inte vet om minnena är knappast så imponerad av att läsa dom antar jag..
Hon var den som helt enkelt kunde hitta något på bänken, och ta det. Hon gav inte ifrån sig minsta lilla tecken på att hon gjort nåt dumt. Nästan så man började undra över om man verkligen tagit fram korvbiten där eller inte..
Hon var inte den där jätteglada hunden, hade man tur ägnade hon en svansvift när man kom hem. Och det spelade nog ingen större roll vem det var som kom. Nån gång kunde hon väl engagera sig så pass att hon kom till dörren och hälsade, men inte var det ofta det hände.
Hon fick också alltid plats! Var hela soffan fylld med folk och hon tyckte att hon ville dit, så såg hon till att få sin plats där. Hon var inte brydd om hon fick ligga på armstödet, eller om hon fick ligga på någon annan.. Hade hon bestämt att hon skulle få plats där så skulle hon. Så var det bara.
Minns en gång då jag hade somnat. Jag vaknade för att det blev lite jobbigt att andas. Då hade Storma lagt sig på min rygg! Där tyckte hon det var mysigt att ligga tydligen.
Känns som jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om den hunden! Men för att behålla lite minnen bara för mig själv så slutar jag här... De som inte vet om minnena är knappast så imponerad av att läsa dom antar jag..
måndag 24 januari 2011
dagens prepsök
Idag har jag testat lite sök på skolan med Elton. Han har verkligen itne en aning om att det är lukten som ska få honom att sätta sig.. Han sätter sig fortfarande för min hand eller det jag håller i den. Suck..
Sen fick vi i klassen nöjet (jag fick för mig att alla såg det som ett nöje iaf) att titta på en hund som kan det där med prepsök! En tik vid namn Luna var och hälsade på oss. Hon sökte mögel och vapen/am. Historien om hennes karriär är lång, så jag hoppar den idag.
Hennes förare stod och berättade lite, vi ställde en massa frågor och sen visade hon oss när Luna sökte efter mögel och sen efter gamla skrotade vapendelar. Det var jätteroligt att få se, men jag kan lova att jag gick därifrån med lite prestationsångest..
visserligen så är det väl ingen som kräver att Elton ska vara så där duktig som hon var, hon har ju haft hela livet på sig att träna och Elton har haft ungefär en månad... Men i min hjärna snurrar det bara "hur ska jag få min hund så bra som hon var? Vad har jag gjort för fel när han inte kommit längre än han har?"
Fick iaf tips av kvinnan att gå tillbaka och befästa Eltons sökkommando vid att just hitta lukten, nu betyder den som sagt att han ska sitta. vilket såklart är fel! Jag vet ju också att det är mitt fel, så jag måste ta reda på vad jag gjort för fel, som har gjort att det blivit såhär.
Helt plötsligt känns det nästan som att våran månads träning bara varit blaj och att det hade varit bättre om jag inte gjort nåt alls förrän nu. För vi är ändå tillbaka på noll nu...
För övrigt söker jag en projekthund, ska ta och skriva ihop nån lapp om det och hänga upp så fort som möjligt.
Sen fick vi i klassen nöjet (jag fick för mig att alla såg det som ett nöje iaf) att titta på en hund som kan det där med prepsök! En tik vid namn Luna var och hälsade på oss. Hon sökte mögel och vapen/am. Historien om hennes karriär är lång, så jag hoppar den idag.
Hennes förare stod och berättade lite, vi ställde en massa frågor och sen visade hon oss när Luna sökte efter mögel och sen efter gamla skrotade vapendelar. Det var jätteroligt att få se, men jag kan lova att jag gick därifrån med lite prestationsångest..
visserligen så är det väl ingen som kräver att Elton ska vara så där duktig som hon var, hon har ju haft hela livet på sig att träna och Elton har haft ungefär en månad... Men i min hjärna snurrar det bara "hur ska jag få min hund så bra som hon var? Vad har jag gjort för fel när han inte kommit längre än han har?"
Fick iaf tips av kvinnan att gå tillbaka och befästa Eltons sökkommando vid att just hitta lukten, nu betyder den som sagt att han ska sitta. vilket såklart är fel! Jag vet ju också att det är mitt fel, så jag måste ta reda på vad jag gjort för fel, som har gjort att det blivit såhär.
Helt plötsligt känns det nästan som att våran månads träning bara varit blaj och att det hade varit bättre om jag inte gjort nåt alls förrän nu. För vi är ändå tillbaka på noll nu...
För övrigt söker jag en projekthund, ska ta och skriva ihop nån lapp om det och hänga upp så fort som möjligt.
söndag 23 januari 2011
less
Jag tror Elton är less på prepsöket... Idag åt han upp sitt preparat. Såg inte gott ut och kan inte varit gott, men jag fick fan inte tag på nejlikan som han stal för mig.
Jag ger upp för idag...
Jag ger upp för idag...
stillastående...
Just nu står våran träning lite stilla. Jag har kört fast och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det nu..
Så för tillfället är det bara att hålla på med gamla saker och lite allmänlydnad (det behövs en hel del där också iof!) Hoppas på att få lite tid med läraren i veckan, lektion på tisdag, där jag kan höra lite vad hon tycker och så. Dessvärre så vet jag nästan säkert att Elton inte kommer va på hugget direkt när vi är på skolan, han har så mycket annat att tänka på där. Men nångång måste ju vara den första då man trånar på helt ny mark!
För övrigt håller vi på med pedagogik på instruktörskursen. Vi har även börjat med kursen "mikrobiologi och genetik" där vi först ska gå igenom genetiken.
Har även bestämt mig nu för att försöka fullt ut med instruktörstiteln. Så förhoppningsvis kommer jag kunna titulera mig det snart =) Förhoppningsvis så kommer inte min lärare på att jag inte alls passar som det :p
Så för tillfället är det bara att hålla på med gamla saker och lite allmänlydnad (det behövs en hel del där också iof!) Hoppas på att få lite tid med läraren i veckan, lektion på tisdag, där jag kan höra lite vad hon tycker och så. Dessvärre så vet jag nästan säkert att Elton inte kommer va på hugget direkt när vi är på skolan, han har så mycket annat att tänka på där. Men nångång måste ju vara den första då man trånar på helt ny mark!
För övrigt håller vi på med pedagogik på instruktörskursen. Vi har även börjat med kursen "mikrobiologi och genetik" där vi först ska gå igenom genetiken.
Har även bestämt mig nu för att försöka fullt ut med instruktörstiteln. Så förhoppningsvis kommer jag kunna titulera mig det snart =) Förhoppningsvis så kommer inte min lärare på att jag inte alls passar som det :p
onsdag 19 januari 2011
yrke med hund?
Hade kvartsamtal idag med min lärare, hon ställde mej frågan om jag hade funderat på något yrke som innefattar hundar..
Svarade på frågan att jag nog inte funderat så mycket över det alls. Fast dyker det upp nåt som verkar intressant, så varför inte?
Ska jag vara ärlig har jag inte ens någon större koll på vilka yrken det finns! Jag känner ju såklart till de uppenbara som hunddagis och hundrastare... Även hundförare för både polis och försvar känner jag till, även om jag inte är helt insatt i hur dom jobbar.
Men utöver det känner jag inte till så jättemycket faktiskt. Man kan ju såklart starta eget företag och ha hundcafe, hundsalong, draghundar, och såklart som instruktör... Fast som instruktör tror jag inte man kan leva. Man måste nog ha på tok för mycket kurser för att det ska gå runt, däremot att ha nåt sånt som en liten bisyssla är ju inte helt omöjligt. Fast då är det det där med att göra sig "känd".. Det är nog knappast något man blir de första åren man håller på.
Nej, att arbeta heltid med hundar är en dröm. Men mer känns det inte som det kommer bli... Och blir det mer än så, så tar jag det den dagen! =)
Vad känner ni till för hundyrken?
Svarade på frågan att jag nog inte funderat så mycket över det alls. Fast dyker det upp nåt som verkar intressant, så varför inte?
Ska jag vara ärlig har jag inte ens någon större koll på vilka yrken det finns! Jag känner ju såklart till de uppenbara som hunddagis och hundrastare... Även hundförare för både polis och försvar känner jag till, även om jag inte är helt insatt i hur dom jobbar.
Men utöver det känner jag inte till så jättemycket faktiskt. Man kan ju såklart starta eget företag och ha hundcafe, hundsalong, draghundar, och såklart som instruktör... Fast som instruktör tror jag inte man kan leva. Man måste nog ha på tok för mycket kurser för att det ska gå runt, däremot att ha nåt sånt som en liten bisyssla är ju inte helt omöjligt. Fast då är det det där med att göra sig "känd".. Det är nog knappast något man blir de första åren man håller på.
Nej, att arbeta heltid med hundar är en dröm. Men mer känns det inte som det kommer bli... Och blir det mer än så, så tar jag det den dagen! =)
Vad känner ni till för hundyrken?
tisdag 18 januari 2011
Allmänlydnad
Idag har jag en rätt så trött hund.
Morgonen började med en timme allmänlydnad, vi skulle starta med inkallningen. Mitt största problem där var att Elton inte lämnade min sida sen han insåg att jag hade godis! Nåja vi joxade på lite iaf, lektionen tog slut och Elton fick vila. Jag passade på att kolla när en annan hund fick träna på markeringarna till prep-söket, nu vet jag lite mer hur jag ska lägga upp Eltons markeringar!
Sedan blev det en timme till med allmänlydnad, den här gången var det stopp-kommando vi arbetade med. Det gick bra, Elton var himla duktig faktiskt =)
Övade lite mer nu på väg hem från bussen och han gick så himla bra! Men nu har han redan däckat...
Btw, så vill jag bara säga att jag gillar snälla busschaufförer också =) Tyvärr lär väl den jag syftar på aldrig läsa det här, men gör han det hoppas jag han tar åt sig =)
Morgonen började med en timme allmänlydnad, vi skulle starta med inkallningen. Mitt största problem där var att Elton inte lämnade min sida sen han insåg att jag hade godis! Nåja vi joxade på lite iaf, lektionen tog slut och Elton fick vila. Jag passade på att kolla när en annan hund fick träna på markeringarna till prep-söket, nu vet jag lite mer hur jag ska lägga upp Eltons markeringar!
Sedan blev det en timme till med allmänlydnad, den här gången var det stopp-kommando vi arbetade med. Det gick bra, Elton var himla duktig faktiskt =)
Övade lite mer nu på väg hem från bussen och han gick så himla bra! Men nu har han redan däckat...
Btw, så vill jag bara säga att jag gillar snälla busschaufförer också =) Tyvärr lär väl den jag syftar på aldrig läsa det här, men gör han det hoppas jag han tar åt sig =)
lördag 15 januari 2011
fredag 14 januari 2011
allmännlydnadspasset
Allmänlydnadspasset är en av de examinationer jag och min hund ska göra i vår.
Det är som ett prov på hundens allmänlydnad helt enkelt, lite likt lydnadsklasser, fast lättare (hoppas jag)iaf mer vardagliga saker med.
De moment som ingår är:
1. Kvarsittning med störning 1-2 minuter.
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde. Hunden lämnas att sitta kvar medan föraren rör sig i en radie om ca 10 meter från hunden. Hunden utsätts för tre olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.
2. Möte med hundar på naturstig. Hunden ska föras i slakt hängande koppel och inom en sträcka av 100 meter möta tre hundar med ägare. Hundföraren kan välja att avvika från stigen några meter. Vikten läggs här vid att hunden förmås att nonchalera den mötande hunden och rikta sitt intresse mot föraren. Individuella förutsättningar beaktas.
3. Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför. Bilen parkeras på en för hunden lämplig plats inom ett centrum- eller klubbområde. När föraren lämnat bilen passerar annan människa därefter människa med hund utanför bilen. Om det är revirkänsliga hundar accepteras att störningen ej sker på närmare avstånd än 10 meter.
4. Gå fint vid sidan eller bakom.
Hunden ska tillsammans med föraren transportera sig från exempelvis bilen till träningsområde. Hunden ska föras i slakt koppel eller lös, intill eller bakom sin förare. Sträckan bör vara omkring 100 meter.
5. Hantering/visitation. A) Hundägaren undersöker hunden fysiskt. Tittar på öron, tänder, tassar, känner igenom hela kroppen, lyfter på ben och svans.
B) En för huden okänd person gör motsvarande visitation. Anpassa dock till hunden, så att det leder till en positiv upplevelse.
6. Inkallning utan störning. Föraren väljer själv hur inkallningsmomentet testas. Inkallning ska göras på minst 10 meters avstånd.
7. Inkallning med störning.
Hunden utsätts för tre av föraren valda störningsmoment.
8. Stoppkommando.
Hunden ska på kommando upphöra med aktivitet. Kommando "stanna", "ligg" eller dylikt ges för att bringa hunden till passivitet.
9. Passivitetskontroll.
Hunden ska, utan hjälp från föraren, kunna förhålla sig passiv i valfri ställning under ca 2 minuter.
10. Nosaktivering.
Hunden ska under 3-5 minuter målinriktat och koncentrerat arbeta med sitt luktsinne. Det kan vara föremålsletande, godisletande, spårarbete eller liknande.
De moment jag redan nu vet att vi komemr ha problem med är hundmötet, och sitta tyst i bilen. Stoppkommando har jag inte på honom nu. Och sitta still nån längre stund gillar han inte direkt. Får man göra det här en och en så tror jag nog vi har en chans iaf, men ska alla göra det i grupp så kommer jag bli dödligt nervös kan jag lova! Nosaktiveringen är jag också lite fundersam över. Så länge inkallningen med störning inte innefattar mat så ska nog det går bra det också tror jag. Hundar har vi testat ha som störning förut och det har funkat då iaf, tillochmed att springa mellan hundar som står uppställda har funkat.
Nåja vi lär ju ha lite att göra iaf, v.8-9 tror jag det här skulle genomföras.
Har du gjort det här med din hund? Annars kanske det är något att träna inför =)
Det är som ett prov på hundens allmänlydnad helt enkelt, lite likt lydnadsklasser, fast lättare (hoppas jag)iaf mer vardagliga saker med.
De moment som ingår är:
1. Kvarsittning med störning 1-2 minuter.
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde. Hunden lämnas att sitta kvar medan föraren rör sig i en radie om ca 10 meter från hunden. Hunden utsätts för tre olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.
2. Möte med hundar på naturstig. Hunden ska föras i slakt hängande koppel och inom en sträcka av 100 meter möta tre hundar med ägare. Hundföraren kan välja att avvika från stigen några meter. Vikten läggs här vid att hunden förmås att nonchalera den mötande hunden och rikta sitt intresse mot föraren. Individuella förutsättningar beaktas.
3. Sitta tyst i bil med störning ca 5 m utanför. Bilen parkeras på en för hunden lämplig plats inom ett centrum- eller klubbområde. När föraren lämnat bilen passerar annan människa därefter människa med hund utanför bilen. Om det är revirkänsliga hundar accepteras att störningen ej sker på närmare avstånd än 10 meter.
4. Gå fint vid sidan eller bakom.
Hunden ska tillsammans med föraren transportera sig från exempelvis bilen till träningsområde. Hunden ska föras i slakt koppel eller lös, intill eller bakom sin förare. Sträckan bör vara omkring 100 meter.
5. Hantering/visitation. A) Hundägaren undersöker hunden fysiskt. Tittar på öron, tänder, tassar, känner igenom hela kroppen, lyfter på ben och svans.
B) En för huden okänd person gör motsvarande visitation. Anpassa dock till hunden, så att det leder till en positiv upplevelse.
6. Inkallning utan störning. Föraren väljer själv hur inkallningsmomentet testas. Inkallning ska göras på minst 10 meters avstånd.
7. Inkallning med störning.
Hunden utsätts för tre av föraren valda störningsmoment.
8. Stoppkommando.
Hunden ska på kommando upphöra med aktivitet. Kommando "stanna", "ligg" eller dylikt ges för att bringa hunden till passivitet.
9. Passivitetskontroll.
Hunden ska, utan hjälp från föraren, kunna förhålla sig passiv i valfri ställning under ca 2 minuter.
10. Nosaktivering.
Hunden ska under 3-5 minuter målinriktat och koncentrerat arbeta med sitt luktsinne. Det kan vara föremålsletande, godisletande, spårarbete eller liknande.
De moment jag redan nu vet att vi komemr ha problem med är hundmötet, och sitta tyst i bilen. Stoppkommando har jag inte på honom nu. Och sitta still nån längre stund gillar han inte direkt. Får man göra det här en och en så tror jag nog vi har en chans iaf, men ska alla göra det i grupp så kommer jag bli dödligt nervös kan jag lova! Nosaktiveringen är jag också lite fundersam över. Så länge inkallningen med störning inte innefattar mat så ska nog det går bra det också tror jag. Hundar har vi testat ha som störning förut och det har funkat då iaf, tillochmed att springa mellan hundar som står uppställda har funkat.
Nåja vi lär ju ha lite att göra iaf, v.8-9 tror jag det här skulle genomföras.
Har du gjort det här med din hund? Annars kanske det är något att träna inför =)
onsdag 12 januari 2011
Hundar och choklad
Teobromin
Choklad innehåller kakao som i sin tur innehåller två av våra nära och kära stimulantia: teobromin och koffein. Koffein finns framför allt i kaffe.
I kakao dominerar däremot teobromin. Kakao innehåller tio gånger mer teobromin än koffein. Halten av teobromin varierar kraftigt. Ett visst kakaopulver kan innehålla fem gånger så mycket teobromin som ett annat.
Mängden i ett visst märke beror i sin tur på halten i råvaran (kakaobönor). Ljus svensk mjölkchoklad innehåller cirka trettio procent kakao medan finare mörk choklad från Mellaneuropa kan innehålla det tredubbla. Innehållet av teobromin anges inte på förpackningarna.
Doser
Teobromin är giftigt för hundar. Choklad tillverkad av stark kakao kan orsaka symtom även om hunden bara äter en ganska liten mängd. 20 milligram teobromin per kilo kroppsvikt räcker för att ge förgiftning och tiodubbla mängden är dödlig.
Översatt till mer lättbegriplig mängd innebär det att en normalstor (cirka 100 gram) ljus chokladkaka kan döda en dvärghund och förgifta en hund upp till retrieverstorlek.
Samma mängd av den mörkaste chokladen kan förgifta en hund av vilken storlek som helst – även en sankt bernhardshund. Den kan vara dödlig för en hund av storlek som en cocker spaniel.
Upprepad förtäring ger kraftigt ökad risk eftersom hundar bryter ner teobromin långsamt. Arton timmar efter intaget har bara halva mängden lämnat kroppen.
Symtom
Symtomen på chokladförgiftning är psykisk oro och rastlöshet, hjärtklappning och hastig andning. Oron kan övergå i överaktivitet, svårighet att samordna rörelserna, muskeldarrningar, kramp i en eller flera muskler eller kramp i hela kroppen. I ännu mer allvarliga fall får hunden epilepsilika anfall och/eller kan förlora medvetandet.
Teobromin (liksom kaffe) sätter fart på magen och kan orsaka diarré och kräkning. Teobromin (liksom kaffe) ökar urinproduktionen. Hunden blir kissnödig, alternativt kan kissa på sig, och kompenserar den ökade urinavgången genom att dricka mer än vanligt.
Vid misstanke om chokladförgiftning bör veterinär kontaktas omedelbart. Man bör försöka att räkna ut hur mycket ren choklad hunden ätit och av vilken sort. Ljusa fyllda praliner är betydligt mindre farliga än motsvarande mängd ren, mörk choklad från exempelvis Belgien.
Behandling
Behandlingen innehåller flera olika moment. Om intaget nyligen skett försöker man få hunden att kräkas upp chokladen. Ett skrovmål mat och en samtidig injektion av kräkmedel kan ge resultat.
Om hunden inte har kontroll över sväljreflexen kan magsköljning i narkos övervägas men förväntat resultat måste balanseras mot nackdelarna: chokladen kan klumpa ihop sig och vara svår att få upp.
Om det redan gått så lång tid att chokladen lämnat magsäcken försöker man att binda giftet till aktivt kol. Detta ges i munnen i form av kolsuspension – förutsatt att hunden är så vaken att den kan svälja normalt. Man försöker även minska upptaget av teobromin till blodet från tarmen genom att ge pådrivande medel. Laxering ger en snabbare passage genom tarmen och lavemang stimulerar grovtarmen till att tömma sig på avföring.
Teobromin utsöndras med urinen. Genom att ge dropp kan man öka kroppens vätskevolym och ”tränga ut” giftet via njurarna. Täta blåstömningar, alternativt tömning av urin med kateter, minskar risken för återupptag genom urinblåsans vägg. Vid lindriga muskelkramper ges muskelavslappnande medel och vid epilepsilika anfall kan man behöva söva hunden helt.
Om hjärtverksamheten är påverkad följs den med kontinuerligt EKG. Skadligt hög hjärtfrekvens eller oregelbunden hjärtverksamhet kan efter behov korrigeras med mediciner. Behandlingen kan behöva pågå i upp till tre dygn (på grund av den långa utsöndringstiden).
(Texten är tagen från Hundsports hemsida)
tisdag 11 januari 2011
hunden och lagen - hunddagis?
Vad gäller när man förvarar andras hundar och katter?
Funderar du på att öppna hund- eller kattpensionat, omplaceringshem eller dagis för djuren eller på annat sätt ta hand om andras hundar eller katter? Tänk då på att alla som yrkesmässigt eller i större omfattning förvarar sällskapsdjur måste ha tillstånd. Det finns också krav på vilken utbildning och erfarenhet den som tar hand om andras djur ska ha.Att förvara djur innebär att ta hand om andras djur mot betalning eller i syfte att sälja eller på annat sätt fömedla djuren. På skatteverkets webbplats finns information om vad som menas med yrkesmässig verksamhet.
Vem kan söka tillstånd?
Både fysisk och juridisk person kan söka tillstånd. Det betyder både enskilda personer och föreningar, kooperativ eller företag. Om flera enskilda personer vill ha ett gemensamt tillstånd bör de gå ihop i till exempel en förening. Undantag kan gälla för personer i gemensamt hushåll som har verksamhet i hemmet.
Platsen där du bedriver verksamhet
Du måste söka tillstånd oavsett om du har verksamheten i ditt hem eller på annan plats. Lokalerna ska godkännas av länsstyrelsen. Om du byter lokaler måste du söka nytt tillstånd.
Det här gäller för hundar
Du måste ha tillstånd
- om du har hunddagis, hundpensionat eller liknande där du samtidigt tar emot fyra eller fler hundar mot betalning
- om du har omplaceringshem där du regelbundet tar emot fyra eller fler hundar för att förmedla dem till nya ägare.
- för verksamhet som innebär att du går ut med andras hundar, så kallad dogwalking.
Det här gäller för katter
Du måste ha tillstånd
- om du har kattdagis, kattpensionat eller liknande där du samtidigt tar emot fyra eller fler katter mot betalning
- om du har omplaceringshem där du regelbundet tar emot fyra eller fler katter för att förmedla dem till nya ägare.
Så söker du tillstånd
Du lämnar din ansökan till länsstyrelsen. Det finns ansökningsblanketter hos Jordbruksverket. Du hittar dem i högermarginalen på den här sidan (jordburksverkets hemsida). Länsstyrelsen bedömer verksamheten, platsen där djuren ska vistas och lämpligheten hos den som söker tillstånd.
Om länsstyrelsen säger nej till din ansökan om tillstånd har du möjlighet att överklaga. I beskedet från länsstyrelsen får du veta hur du överklagar.
Brottsligt att inte ha tillstånd
Det är ett brott mot djurskyddslagen att inte ha tillstånd för verksamhet som kräver att du har det. Den som driver en verksamhet utan tillstånd riskerar åtal och kan dömas till böter eller fängelse.
Du måste ha utbildning eller erfarenhet
Det här gäller för hunddagis och hundpensionat
Det ska finnas kunnig personal på hunddagis och hundpensionat. En person som driver ett hunddagis eller ett hundpensionat ska ha utbildning om hundar eller erfarenhet som motsvarar utbildningen. Det är djurskyddsanasvarige på länsstyrelsen som kontrollerar att du som vill öppna hunddagis eller hundpensionat har rätt kunskap. Utbildningen ska innehålla:
- hur hundar beter sig
- problemhundar och problemhundägare
- stress hos hundar
- djurskyddslagstiftningen
- olika raser
- smittspridning
- enklare hundsjukvård.
Det här gäller för katthem och kattpensionat
En person som driver ett katthem eller ett kattpensionat måste vara van vid katter och veta hur de fungerar. Det här måste du vara insatt i:
- hur katter beter sig
- problemkatter och problemkattägare
- stress hos katter
- djurskyddslagstiftningen
- olika raser
- smittspridning
- enklare kattsjukvård.
Utrymmen för djur som är på hunddagis, katthem och liknande
På Jordbruksverkets sidor om skötsel och tillsyn av hundar och katter finns information om hur miljön där djuren vistas ska vara utformad. Där kan du bland annat se vilka mått rastgårdar, hundkojor, kattburar med mera ska ha.
(Texten är tagen från jordbruksverkets hemsida)
måndag 10 januari 2011
klippa klor?
Elton är inget stort fan av att klippa sina klor. Ska jag lyssna på hans gamla matte så hatar han det.
Det jag upplever med honom är att han gillar det inte, men han går med på det. Han kommer själv och lägger sig när man ber honom, men han kan inte helt ligga och slappna av.
Själv är jag en sådan som hellre klipper lite för lite än lite för mycket på en hund som Elton (iof klipper jag hellre för lite än för mycket vilken hund det än handlar om). Därför har jag fått rådet om att istället slipa ner klorna med en fotfil. Det funkar hyfsat bra för oss, men jag tycker fotfilar tar så lite, och det är väldigt liten yta på dom man kan använda..
Kom på iden att göra en egen fil. Köpte ett sandpapper (120) för typ en tia, och hittade en gammal tandborste hemma (nej, inte gammal som i använd, utan en som bara låg och skräpade) en sån med platt skaft.. Köpte också lite dubbelhäftande tejp, och tejpade helt enkelt fast sandpappret på tandborstens skaft =) Man får juh såklart byta ut sandpappret när det blir utslitet, men så långt har jag inte hunnit på min fil än, så det kan jag inte säga nåt om hur det går :p
Sandpappret tar betydligt mer än vad en vanlig fotfil gör, men är inte så grovt att klon går sönder (inte Eltons klor iaf, tycker man det är för grovt får man helt enkelt ta ett finare papper)
Det jag upplever med honom är att han gillar det inte, men han går med på det. Han kommer själv och lägger sig när man ber honom, men han kan inte helt ligga och slappna av.
Själv är jag en sådan som hellre klipper lite för lite än lite för mycket på en hund som Elton (iof klipper jag hellre för lite än för mycket vilken hund det än handlar om). Därför har jag fått rådet om att istället slipa ner klorna med en fotfil. Det funkar hyfsat bra för oss, men jag tycker fotfilar tar så lite, och det är väldigt liten yta på dom man kan använda..
Kom på iden att göra en egen fil. Köpte ett sandpapper (120) för typ en tia, och hittade en gammal tandborste hemma (nej, inte gammal som i använd, utan en som bara låg och skräpade) en sån med platt skaft.. Köpte också lite dubbelhäftande tejp, och tejpade helt enkelt fast sandpappret på tandborstens skaft =) Man får juh såklart byta ut sandpappret när det blir utslitet, men så långt har jag inte hunnit på min fil än, så det kan jag inte säga nåt om hur det går :p
Sandpappret tar betydligt mer än vad en vanlig fotfil gör, men är inte så grovt att klon går sönder (inte Eltons klor iaf, tycker man det är för grovt får man helt enkelt ta ett finare papper)
söndag 9 januari 2011
levergodis
Håller nu på att laga Eltons absoluta favoritgodis - lever. Det blev ingen jättemängd den här gången, hade bara lite överblivet i frysen som jag nu satt i ugnen.
Eftersom jag fått en mängd förfrågningar om hur jag gör, ska jag förklara ungefär här.
Har jag färsk lever kollar jag såklart att den är fin, använder enbart bra råvaror från djur som varit friska och blivit avlivade, för mej, på ett så humant sätt som möjligt. Självklart avlivas inga djur enbart pga mina leversnittar, utan levern är något jag tar hand om eftersom de som äger djuren ofta inte är intresserad av den delen av djuret.
Jag sköljer bort blodet från levern, skär den sedan i cm-tjocka skivor. Sköljer igen, allt för att slippa ta bort allt från ugnen sen.
Sen in i ugnen, ca 100 grader nånstans i mitten. Stäng inte ugnen helt, levern ska torkas inte lagas... Jag använder något slags redskap av trä för att hålla uppe ugnsluckan... Var bara försiktig så den inte ligger mot de där grejjerna i ugnen som gör det varmt, då bränns redskapet sönder (been there, done that)
Efter ungefär en timme är det dags att skära lite mindre bitar. Jag sänker också värmen till ungefär 50 grader.
De minsta bitarna skär jag redan nu till den storleken jag vill ha när dom är klara.
Efter ytterligare ungefär en timme i ugnen har jag nu skurit ner allt till de bitar jag vill ha dom i när dom är klara. Nu får dom vara i ugnen till man anser dom klara, jag vill ha dom genomtorra så några timmar kommer det ta iaf.
Nu (00:45) är godisarna färdiga.
Jag förvarar dom i frysen i burkar och plockar bara fram det som kommer gå åt under några dagar framåt.
Lite snabbt räknat tog det från 19-01 att göra ungefär en halv liter godis åt hunden. Gör man mer så tar det förstås längre tid, eftersom bitarna inte kan ligga lika luftigt då.
För er som är väldigt känsliga för lukter är väl inte det här nåt jag kan rekommendera, det luktar en del, och lever luktar nog aldrig gott!
Eftersom jag fått en mängd förfrågningar om hur jag gör, ska jag förklara ungefär här.
Har jag färsk lever kollar jag såklart att den är fin, använder enbart bra råvaror från djur som varit friska och blivit avlivade, för mej, på ett så humant sätt som möjligt. Självklart avlivas inga djur enbart pga mina leversnittar, utan levern är något jag tar hand om eftersom de som äger djuren ofta inte är intresserad av den delen av djuret.
Jag sköljer bort blodet från levern, skär den sedan i cm-tjocka skivor. Sköljer igen, allt för att slippa ta bort allt från ugnen sen.
Sen in i ugnen, ca 100 grader nånstans i mitten. Stäng inte ugnen helt, levern ska torkas inte lagas... Jag använder något slags redskap av trä för att hålla uppe ugnsluckan... Var bara försiktig så den inte ligger mot de där grejjerna i ugnen som gör det varmt, då bränns redskapet sönder (been there, done that)
Efter ungefär en timme är det dags att skära lite mindre bitar. Jag sänker också värmen till ungefär 50 grader.
De minsta bitarna skär jag redan nu till den storleken jag vill ha när dom är klara.
Efter ytterligare ungefär en timme i ugnen har jag nu skurit ner allt till de bitar jag vill ha dom i när dom är klara. Nu får dom vara i ugnen till man anser dom klara, jag vill ha dom genomtorra så några timmar kommer det ta iaf.
Nu (00:45) är godisarna färdiga.
Jag förvarar dom i frysen i burkar och plockar bara fram det som kommer gå åt under några dagar framåt.
Lite snabbt räknat tog det från 19-01 att göra ungefär en halv liter godis åt hunden. Gör man mer så tar det förstås längre tid, eftersom bitarna inte kan ligga lika luftigt då.
För er som är väldigt känsliga för lukter är väl inte det här nåt jag kan rekommendera, det luktar en del, och lever luktar nog aldrig gott!
måndag 3 januari 2011
preparatsök
Körde en sväng med preparatsök här för någon vecka sedan.. Elton fick bekanta sig lite vid lukten av de nejlikor han ska söka. Det gick väl hyfsat, men vi var i ett hus med en massa folk och Eltons koncentration var inte på topp (för att säga det snällt)
Idag är vi hemma i Luleå, och vi är ensamma hemma, så jag tänkte passa på att se hur det går nu. Jag kan lugnt säga att jag blev överraskad. Elton fick först nosa på glasburken med lukten i. Efter några gånger förstod han att det är nåt bra med burken, den innebär godis och beröm! Då lade jag till ytterligare en burk, men en utan lukt såklart. Elton nosade lite på den, men fastnde för den som luktade nejlika. Övade några gånger, mest för att se om det var ett sammantäffande, eller om han faktiskt förstod vad han skulle göra.
Det funkade bra, så ville testa vidare... Nu utan större förhoppningar, mest som en kul grej. Jag plockade fram den tredje burken... 2 utan lukt nu, och en med. Ställde de två utan lukt på golvet, väl synligt... Och den med lukten lite utanför, och bakom ett bord. Elton fick såklart inte vara med i rummet när jag gjorde detta.
Elton fick komma in i rummet. Nosade såklart snabbt igenom de tomma burkarna.. Sen börjde han virra lite i rummet.. Tillslut hittade han vart det luktade från!
"Ok, en gång till" tänkte jag... dumt egenligen, jag måste lära mej sluta innan det börjar gå dåligt! Jag satte ut Elton i köket, och flyttade runt burkarna lite. Den med lukten gömde jag på ett lite svårare ställe.. Kallade in hunden, och som förra gången, skyndade han fram till de luktlösa, nosade igenom och fortsatte sen ut i rummet.. Den här gången var det svårare för honom, det tog ett bra tag innan han hittade. Men han gjorde det även den här gången..
Eftersom jag egentligen vet att jag borde slutat efter första gången, valde jag att inte fortsätta nu, utan kanske testa senare idag istället!
Idag är vi hemma i Luleå, och vi är ensamma hemma, så jag tänkte passa på att se hur det går nu. Jag kan lugnt säga att jag blev överraskad. Elton fick först nosa på glasburken med lukten i. Efter några gånger förstod han att det är nåt bra med burken, den innebär godis och beröm! Då lade jag till ytterligare en burk, men en utan lukt såklart. Elton nosade lite på den, men fastnde för den som luktade nejlika. Övade några gånger, mest för att se om det var ett sammantäffande, eller om han faktiskt förstod vad han skulle göra.
Det funkade bra, så ville testa vidare... Nu utan större förhoppningar, mest som en kul grej. Jag plockade fram den tredje burken... 2 utan lukt nu, och en med. Ställde de två utan lukt på golvet, väl synligt... Och den med lukten lite utanför, och bakom ett bord. Elton fick såklart inte vara med i rummet när jag gjorde detta.
Elton fick komma in i rummet. Nosade såklart snabbt igenom de tomma burkarna.. Sen börjde han virra lite i rummet.. Tillslut hittade han vart det luktade från!
"Ok, en gång till" tänkte jag... dumt egenligen, jag måste lära mej sluta innan det börjar gå dåligt! Jag satte ut Elton i köket, och flyttade runt burkarna lite. Den med lukten gömde jag på ett lite svårare ställe.. Kallade in hunden, och som förra gången, skyndade han fram till de luktlösa, nosade igenom och fortsatte sen ut i rummet.. Den här gången var det svårare för honom, det tog ett bra tag innan han hittade. Men han gjorde det även den här gången..
Eftersom jag egentligen vet att jag borde slutat efter första gången, valde jag att inte fortsätta nu, utan kanske testa senare idag istället!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)