Hundar och choklad

Teobromin

Choklad innehåller kakao som i sin tur innehåller två av våra nära och kära stimulantia: teobromin och koffein. Koffein finns framför allt i kaffe.

I kakao dominerar däremot teobromin. Kakao innehåller tio gånger mer teobromin än koffein. Halten av teobromin varierar kraftigt. Ett visst kakaopulver kan innehålla fem gånger så mycket teobromin som ett annat.

Mängden i ett visst märke beror i sin tur på halten i råvaran (kakaobönor). Ljus svensk mjölkchoklad innehåller cirka trettio procent kakao medan finare mörk choklad från Mellaneuropa kan innehålla det tredubbla. Innehållet av teobromin anges inte på förpackningarna.

Doser

Teobromin är giftigt för hundar. Choklad tillverkad av stark kakao kan orsaka symtom även om hunden bara äter en ganska liten mängd. 20 milligram teobromin per kilo kroppsvikt räcker för att ge förgiftning och tiodubbla mängden är dödlig.

Översatt till mer lättbegriplig mängd innebär det att en normalstor (cirka 100 gram) ljus chokladkaka kan döda en dvärghund och förgifta en hund upp till retrieverstorlek.

Samma mängd av den mörkaste chokladen kan förgifta en hund av vilken storlek som helst – även en sankt bernhardshund. Den kan vara dödlig för en hund av storlek som en cocker spaniel.

Upprepad förtäring ger kraftigt ökad risk eftersom hundar bryter ner teobromin långsamt. Arton timmar efter intaget har bara halva mängden lämnat kroppen.

Symtom

Symtomen på chokladförgiftning är psykisk oro och rastlöshet, hjärtklappning och hastig andning. Oron kan övergå i överaktivitet, svårighet att samordna rörelserna, muskeldarrningar, kramp i en eller flera muskler eller kramp i hela kroppen. I ännu mer allvarliga fall får hunden epilepsilika anfall och/eller kan förlora medvetandet.

Teobromin (liksom kaffe) sätter fart på magen och kan orsaka diarré och kräkning. Teobromin (liksom kaffe) ökar urinproduktionen. Hunden blir kissnödig, alternativt kan kissa på sig, och kompenserar den ökade urinavgången genom att dricka mer än vanligt.

Vid misstanke om chokladförgiftning bör veterinär kontaktas omedelbart. Man bör försöka att räkna ut hur mycket ren choklad hunden ätit och av vilken sort. Ljusa fyllda praliner är betydligt mindre farliga än motsvarande mängd ren, mörk choklad från exempelvis Belgien.

Behandling

Behandlingen innehåller flera olika moment. Om intaget nyligen skett försöker man få hunden att kräkas upp chokladen. Ett skrovmål mat och en samtidig injektion av kräkmedel kan ge resultat.

Om hunden inte har kontroll över sväljreflexen kan magsköljning i narkos övervägas men förväntat resultat måste balanseras mot nackdelarna: chokladen kan klumpa ihop sig och vara svår att få upp.

Om det redan gått så lång tid att chokladen lämnat magsäcken försöker man att binda giftet till aktivt kol. Detta ges i munnen i form av kolsuspension – förutsatt att hunden är så vaken att den kan svälja normalt. Man försöker även minska upptaget av teobromin till blodet från tarmen genom att ge pådrivande medel. Laxering ger en snabbare passage genom tarmen och lavemang stimulerar grovtarmen till att tömma sig på avföring.

Teobromin utsöndras med urinen. Genom att ge dropp kan man öka kroppens vätskevolym och ”tränga ut” giftet via njurarna. Täta blåstömningar, alternativt tömning av urin med kateter, minskar risken för återupptag genom urinblåsans vägg. Vid lindriga muskelkramper ges muskelavslappnande medel och vid epilepsilika anfall kan man behöva söva hunden helt.

Om hjärtverksamheten är påverkad följs den med kontinuerligt EKG. Skadligt hög hjärtfrekvens eller oregelbunden hjärtverksamhet kan efter behov korrigeras med mediciner. Behandlingen kan behöva pågå i upp till tre dygn (på grund av den långa utsöndringstiden). 

(Texten är tagen från Hundsports hemsida)